Att jäkta genom spåret

När kvinnan jag talade med på parkeringen där skidspåren började i Trillervallen i Jämtland skidade om mig för andra gången och jag bara hade hunnit en tredjedel av spåret sa hon lite hurtigt att jag var på rätt väg. Det var ju skönt att höra.

Jag hade ingen aning att jag undrat om jag var på rätt väg. För mig var mitt uppdrag att fånga dagens magi. Magin låg inte i hur snabbt jag kan skida runt 5 km. Magin låg i de dimhöljda bergen, i skogen i bergsluttningen som precis kunde skönas, i historien om det hårda fjällivet som granar och fällbjörkar berättade för mig om. Hur kan jag lyckas fånga allt detta. Det tog många stopp per varje kilometer, av med ryggsäcken fram med kameran, hitta rätta vinkeln och fånga en bild som berättade den storyn. Tiden - ja den existerar inte just då. För mig är det ofattbart att andra kan jäkta runt, flåsande och vara glade när det går så fort som möjligt. Hann de verkligen fånga magin på vägen?